Det kallas just lampwork, för att man förr i tiden hade en fiffig anordning så att man kunde smälta glas över en oljelampa. Numera använder man ofta en brännare som använder ett eller två bränslen. I mitt fall är det en Minor bench burner, som går på gasol och syrgas.
Det finns glas från olika fabriker, och alla har sina olika egenskaper och kvaliteter, och det finns förstås otaliga kulörer att tillgå. Man får oftast hem glasstavarna uppdelade i bitar om 30 cm, och tjockleken kan variera mellan ca 4 och 12 mm.Det är en hel del vetenskap involverat i pärltillverkningen, men jag kan tänka mig att du är mer intresserad av hur det egentligen går till.
Man tar så den doppade pinneen i ena handen, och en glaspinne i den andra. Glaspinnens ände för man in i lågan. Långsamt, för att förhindra att den sprängs sönder av värmechocken - det är nämligen inte kul när det flyger hett glassplitter.
Glaset hettas nu upp tills det smält, och har en konsistens ungefär som flytande honung. Sedan linda man upp det smälta glaset på mandrellen, formar och dekorerar det. Det kan ta några minuter eller timmar, beroende på hur avancerad pärlan är. Man måste verkligen tänka till och planera i vilken ordning man ska lägga till de olika detaljerna. Tänker man fel, så smälter man kanske sönder någon detalj som man gjort färdig.
Bordsskivan på mitt arbetsbord är av metall, för brandsäkerhetens skull, och på det är brännaren fastmonterad, med lågan pekandes från mig. Jag har förstås en gasolflaska kopplad till brännaren, och syrgasen får jag från en syrgaskoncentrator som står och brummar i ett hörn.
Mitt favoritmoment är oftast det jag också gör allra sist – att sätta dit pupillerna på någon figur. När man får till blicken, så känner man oftast stor tillfredsställelse, vare sig den sneglar lite ängsligt, vindögt, eller om den blänger tillbaka på en.
När man är nöjd med sin pärla, lägger man den i en ugn som är upphettad till precis rätt temperatur. I ugnen värms pärlans alla delar till en jämn temperatur. Den får sedan svalna av under kontrollerade former, för att få bort eventuella spänningar i glaset. Det kallas för avspänning och är en nödvändig del i pärltillverkningen. När pärlan är kall, tas den bort från mandrellen, genom att man låter den stå i vatten en stund.
Handgjorda lampwork-pärlor görs på en mandrell – en smal metallpinne – vars ände doppas i en sorts lervälling, som sedan får torka. Leran gör så att glaset inte fastnar på pinnen. Om du undrat hur man gör hålet i pärlan så förstår du säkert nu. Pärlan görs på mandrellen, och byggs alltså upp runt sitt hål.
Leran luckras upp, och pärlan kan tas loss. Nu måste all lera rensas bort från insidan av pärlan. Till det använder jag en batteridriven liten maskin med en diamantfil, som slipar rent inuti hålet. Det är väl kanske inte den festligaste delen av pärltillverkningen, dessutom är det ganska tidsödande - men sedan är pärlan färdig att använda!
Fotograf: Karin Egrelius
Foto: Malin Åkerström
